Just have to
*Skriva av mig lite.. Lätta på trycket lixom!*
För att gå vidare med saker och ting måste man ta olika beslut. Det kan till och med vara så enkla beslut att ta bort en "vän" på Facebook. Är det något man tycker är jobbigt, man stör sig på eller någon/något man behöver komma ifrån så är det till hjälp att inte se massa uppdateringar etc hela tiden från just den personen. Ibland kan man inte bara ta bort en person från ens liv. Ibland inte ens på Facebook. Det kan ta emot väldigt mycket.
För att gå vidare med saker och ting så måste man även kunna släppa taget om det. Man kan inte ligga och grubbla på det, tänka på det med mera för då kommer det bara växa till något större/värre.
Man ska heller inte tänka fullt ut på vad andra tycker och tänker. Jag lyssnar mest på min storasyster, hennes åsikter, just på grund utav att vi är väldigt lika, har ofta samma åsikter om saker och ting men även för att hon är min storasyster och lite utav en förebild/inspirationskälla för mig. Sen lyssnar jag även såklart på mamma och pappa vad de tycker osv, men det är inte alltid jag lyssnar och tar in det som de/andra säger. Jag skiter i vad andra säger. Men samtigt inte, för jag är en person som tar åt mig väldigt lätt och har rätt stora problem med det. Kan tänka på saker i en vecka som bara är nått idiotiskt lixom. Men det känns som det blir bättre och bättre med det där. Min storasyster, min familj och mina 4 närmaste vänner (Felicia, Emilia, Cassandra och Caio) är de jag lyssnar på vad de har att säga, vissa åsikter väger mer än andras men jag lyssnar alltid, för jag vet även oftast vad dessa personer tycker osv.
Nästan allt nu för tiden handlar om vad andra tycker osv osv. Många känner att man har en stor press på sig. Hur man ser ut, hur man beter sig med mera. Det förstår jag, såklart är jag oxå sån ibland. Ibland känner man sig smal och snygg, ibland tjock och ful, ibland så känner man att man inte får tycka som man vill, ibland bara babblar man på om vad man själv tycker om saker och ting, så är det bara och det tror jag inte jag är ensam om att känna. Men pressen om hur man ska vara finns ändå där lite grann.
För att gå vidare med saker och ting måste man ta olika beslut. Det kan till och med vara så enkla beslut att ta bort en "vän" på Facebook. Är det något man tycker är jobbigt, man stör sig på eller någon/något man behöver komma ifrån så är det till hjälp att inte se massa uppdateringar etc hela tiden från just den personen. Ibland kan man inte bara ta bort en person från ens liv. Ibland inte ens på Facebook. Det kan ta emot väldigt mycket.
För att gå vidare med saker och ting så måste man även kunna släppa taget om det. Man kan inte ligga och grubbla på det, tänka på det med mera för då kommer det bara växa till något större/värre.
Man ska heller inte tänka fullt ut på vad andra tycker och tänker. Jag lyssnar mest på min storasyster, hennes åsikter, just på grund utav att vi är väldigt lika, har ofta samma åsikter om saker och ting men även för att hon är min storasyster och lite utav en förebild/inspirationskälla för mig. Sen lyssnar jag även såklart på mamma och pappa vad de tycker osv, men det är inte alltid jag lyssnar och tar in det som de/andra säger. Jag skiter i vad andra säger. Men samtigt inte, för jag är en person som tar åt mig väldigt lätt och har rätt stora problem med det. Kan tänka på saker i en vecka som bara är nått idiotiskt lixom. Men det känns som det blir bättre och bättre med det där. Min storasyster, min familj och mina 4 närmaste vänner (Felicia, Emilia, Cassandra och Caio) är de jag lyssnar på vad de har att säga, vissa åsikter väger mer än andras men jag lyssnar alltid, för jag vet även oftast vad dessa personer tycker osv.
Nästan allt nu för tiden handlar om vad andra tycker osv osv. Många känner att man har en stor press på sig. Hur man ser ut, hur man beter sig med mera. Det förstår jag, såklart är jag oxå sån ibland. Ibland känner man sig smal och snygg, ibland tjock och ful, ibland så känner man att man inte får tycka som man vill, ibland bara babblar man på om vad man själv tycker om saker och ting, så är det bara och det tror jag inte jag är ensam om att känna. Men pressen om hur man ska vara finns ändå där lite grann.
Som person är jag en tjej som tänker väldigt mycket. Jag är en tyst tjej. Men gud vad jag tänker. Ni skulle bara veta. Får sån himla huvudvärk ibland pga allt som flyger omkring i min skalle. Folk kan ibland se mig som en rätt blyg människa, men jag säger nått när jag har nått att säga, annars håller jag tyst, oftast så tänker jag nått enormt på allt som sägs/inte sägs/etc under tiden då jag bara sitter där rätt upp och ner och är... tyst.
Under tiden jag har varit här i Stockholm (har tidigare nämt att det är som att vara på rehab, och det tycker jag fortfarande. Man kommer bort från sin trygghet, vardag och sitt hem.) så har jag tänkt massor, men även snackat massor med min syster. Och jag älskar henne mer och mer, även om det skiljer 15 år mellan oss så är hon som min bästa vän. Kan verkligen snacka om allt med henne. Hon lär mig även hur man ska hantera olika situationer. Känns super skönt. För det är något jag kommer bära med mig så länge jag kan, så länge tills jag är redo och till fullo stå på mina egna ben. Jag träffar syrran 2-3 gånger per år. Alldeles för lite!! Mina drömmar krockar med varandra men om det på nått sätt blir så att jag (efter studenten) är kvar i Falkenberg/Halmstad/Halland överhuvudtaget så flyttar jag till Stockholm. Jag kommer närmare syrran, jag trivs så mycket bättre i en storstad och jag gillar ju inte Falkenberg eller Halmstad så värst mycket nu längre. Snackade om detta med syrran för någon dag sedan och hon tycker det skulle vara super kul om jag bodde här uppe! Hon är villig att hjälpa mig fixa lägenhet etc. Känns skönt att man har lite stöd iaf!
Mycket kaos just nu, i mitt liv. Måste släppa taget om mycket, bli starkare och kunna ryta till. Måste fan lära mig det/bli bättre på det. Det är som det är men jag jobbar ju i alla fall på det. Minsta jag kan göra.
Så jag och syrran^^
haha! ♥
Mycket kaos just nu, i mitt liv. Måste släppa taget om mycket, bli starkare och kunna ryta till. Måste fan lära mig det/bli bättre på det. Det är som det är men jag jobbar ju i alla fall på det. Minsta jag kan göra.
Så jag och syrran^^
haha! ♥
