❤ Just a small girl in a big world ❤

De klassiska bloggfrågorna återkommer en tisdagskväll som denna!

1. Vad är du rädd för? - Har på senaste tiden fått en ny fobi.. Tåg. Inte att åka tåg utan mer att stå och vänta på tåget. Får hela tiden tanken att någon kommer bakifrån och puttar ner mig på rälsen när tåget kommer. Ibland får jag nästan till och med tvångstankar att gå ner och lägga mig på rälsen för att se om jag överlever eller inte, och hur sjukt är inte det?!

2. Hur går det med ditt körkort? - Det rullar! haha! Ska försöka ha ett körkort senast till sommaren i alla fall! Februari/Mars hade suttit fint!

3. När grät du senast? - Igår faktiskt

4. När skrattade du senast? - Idag när grabbarna busade i köket.. haha :)

5. Vem åt du mat med tillsammans sist? - Lisa, Stefan, Romeo, Viggo och Emil. Jag och Stefan hade gjort hemmagjord pizza en med salami, paprika och mozzarella och en med skinka, champinjoner och mozzarella :) + egengjord pizzasallad till det! Mums!

6. Vem sov du hos sist? - Bor ju förtillfället hos syster, så sover ju här! Men sov ju hos Sammy i helgen :)

7. Värsta smärtan? - När man blir sårad. Och när man har deppdagar då man bara är trött på livet, det är jobbigt.

8. Någonsin utövat någon sport? - Innebandy höll jag på med när jag var liten, sen när jag gick i mellanstadiet blev det en kort period med basket oxå!

9. Vilka länder har du besökt? - Egypten, Bulgarien, Thailand, Spanien, Danmark, Norge... that's it tror jag :)



10. Har du några piercingar/tatueringar? - 6 hål i öronen och piercing i naveln.

11. Har du någonsin rökat? - Aldrig, och kommer inte att göra det heller! Dumt, osmart och luktar illa!

12. Hur ska en kille vara? - Jag tycker inte att man kan säga att en kille skall vara på ett visst sätt! Olika killar är bra på olika saker, fina på olika sätt etc, så har ingen "mall" på hur jag tycker en kille ska vara, blir jag kär så blir jag kär helt enkelt!

13. Har du någon pojkvän? Isåfall; hur lärde ni träffa varandra? - Ja det har jag! Vi lärde känna varandra på internet faktiskt! Han bor och jobbar som sagt här i Stockholm så det är en bit mellan oss! Men vi ska försöka klara av det! Man kan ju aldrig säga vad som kommer att hända i framtiden men självklart hoppas jag att det håller i sig! :) Han är en bra kille, på alla sätt och vis! ♥

14. Vad gillar du bäst i livet just nu? - Att jag ska träffa Sammy på fredag.. Längtar ihjäl mig!!

15. Har du varit på några konserter? - Va på Darin's konsert i Halmstad x-antal år sedan! Sen har jag även varit på rihannas konsert 1 år sedan :)

16. Vad vill du bli när du blir stor? - Vill arbeta med något jag tycker är kul, skulle vilja starta eget, arbeta med något som har med kontor att göra. Lite på det spåret är jag! Studerar ju fotografi just nu, men det är nog inget jag tror att jag kommer att arbeta med när jag blir stor. Tappar intresset mer och mer känns det som, tyvärr! Men det är kul med fotografier, absolut! Skulle varit kul och bli i alla fall lite framgångsrik när man blir stor! Är ju målmedveten så man vet aldrig, hihi.

17. Vill du ha barn? - Absolut! Men väntar några år! haha.

18. Vill du gifta dig? - Ja,

19. Tror du på kärlek vid första ögonkastet? - Ja det gör jag, kan säga att så va det när jag för första gången såg Sammy på min dator skärm, trodde absolut inte att han skulle fortsätta snacka med mig, men tur hade jag!

20. Är du känslig? - Väldigt känslig! Har lätt att ta åt mig, ord etc. Om jag skulle få någon konstig kommentar tror jag inte att jag hade brytt mig så mycket men när folk säger saker som sårar mig blir jag upprörd och lätt för att bli ledsen! Minsta lilla oftast.. tyvärr! Gråter väldigt ofta!

Gillar förändringar!
Hela mitt liv har förändrats på bara några månader gällande vissa saker. Mina naglar är långa, efter att jag hela mitt liv bitit/rivit av naglarna. Jag har börjat ta hand om mitt utseende, tvättar ansiktet morgon/kväll, äter vitaminer för hår/hud/naglar, allt känns så mycket bättre. Kvinnligare..
Kolla hur jag såg ut för två år sedan lixom:

Måste bara skriva av mig lite...

Okej, jag är 17 år.. Men ibland undrar jag fan om jag inte är 35 eller något sånt!?
Folk i min ålder går och tatuerar sig, skaffar barn, förlovar sig..
Jag är ett stort "fan" utav 16 & Pregnant men bara för att jag gillar det programmet betyder det verkligen inte att jag tycker det är helt okej att skaffa barn i min ålder! Nog snackat om det, vet inte vad jag tycker riktigt om det där, tycker synd om barnen gör jag iaf.
Jag har mer åsikter om att tatuera sig och förlova sig...
Jag känner jääätte många som har tatueringar som är under 18.. Dom flesta, ursäkta mig, är super fula! Jag förstår inte hur man tänker när man gör tatueringar när man är såhär liten. Tänk när man är 30 lixom, kommer man tycka att det är så himla snyggt att ha ett citat tatuerat längs med armen etc etc.. Folk tatuerar oftast citat nu för tiden, sånt som alla andra har. Och hur kul är det? Jag lovar att minst 80% av de som tatuerar sig när de är under 20 ångrar sig inom 5-10 år..
Sen att förlova sig?! När pappa förlovade sig med hans tjej (i somras) visste jag inte vad det innebar, så jag frågade Sammy. Han sa att det innebär att man vanligtvis gifter sig inom 2 år. Det har jag nu i efterhand även hört på flera andra ställen! Så varför förlovar man sig när man är 17 år?! Är det så att man vill gifta sig innan man fyller 20?! Eller är det bara för att få uppmärksamhet på facebook med sin relationsstatus (man undrar ju), eller är det för att man vill visa för sin partner hur mycket han/hon betyder för en? Om det nu är det sista jag skrev, varför inte bara skaffa löftesringar?! Känns mycket rimligare om det nu är så att personerna i fråga är såpass unga..

Förstår mig helt enkelt inte mig på folk nu för tiden..
Ett stort samtalsämne mellan mig och Cassandra brukar vara: "Har folk ingen spegel hemma!?"
En grej som vi undrar och tänker på rätt ofta.. Till exempel, varför går man till skolan i mjukiskläder dag ut och dag in? Och tror folk att andra inte märker när de kommer i samma kläder dag efter dag?
Känner att jag skulle kunna vara rätt så elak gällande detta ämnet.. Och när jag snackar med vänner, tex Cassandra och Emilia så vet dom hur "snäll" jag kan vara.. haha!

Fjortis har helt ändrat sin status..
En fjortis enligt mig är någon som gör saker för uppmärksamhet..
Jag ser det till exempel som att skaffa barn, tatuera sig, förlova sig med mera.. dö..

Skriver av mig lite..

Kan man kalla mig för en tvivlare?
För jag tvivlar starkt på att folk verkligen kan älska mig, tyvärr. Under vissa få tillfällen kan jag känna mig älskad utav en speciell person, men ofta så tvivlar jag bara på det och försöker komma på saker som gör så att jag tror att jag inte är älskad och allt bara är lögner.. Hänger ni med? haha!

Börjar dock mer och mer bli starkare när det gäller det här med att ha känslor för någon annan. Att kunna lita på en person.. Att inte ha för brottom med att använda orden "Jag älskar dig", då tappar de snabbt värdet.

Cheating is easy, try something more challenging, like being faithful!

I like that quote!^^
Det är ju så det är! Man kan inte hålla på och hoppa fram och tillbaka mellan personer hit och dit.. Inte om man har en som man verkligen gillar! Som de flesta vet så är jag kär. Och jag säger som syrran sa till mig, "Varför bor alla dina killar så långt bort!?". Om jag ändå kunde svara på det.
Men jag menar, vi snackade bara i en vecka innan jag tog tåget ner till Malmö när han va där. Hoppade av tåget, kunde inte nå honom på mobilen eller nått (fick sedan reda på att han hade tappat den och den va på tivoli i Danmark) vilket gjorde mig ännu mer nervös.. Tänk så kommer han inte och hämtar mig som han sa? Tänk så ljög han bara att han ville att jag skulle komma ner? Satte mig ner, nästan hyperventilerade utav nervositet. Men plötsligt såg jag honom, jag gick fram, möttes utav ett leende, en kram och en puss. Han tog min hand och vi gick mot bussen.
Så farligt va det ju inte, allt gick ju bra! Så himla mycket bättre än vad jag hade trott. Tusen gånger bättre! Så fortsatte det under de två dagarna jag va hos honom. Mysigare har jag aldrig haft det! Det kändes som vi känt varandra i år och dagar! Aldrig har jag känt att jag kan vara mig själv 100% och helt öppen till en person som jag snackat med i en vecka via telefon och datorn. Aldrig hade jag trott att han skulle kyssa mig, hålla min hand etc framför alla. Aldrig hade jag trott att vi skulle bada badkar tillsammans och efter det att hans pappa skulle skratta och säga att vi va snuskiga. Aldrig hade jag trott att han va den typen utav kille som såg mig ljupt i ögonen och sa att han tyckte jag va fin. Aldrig i hela mitt liv trodde jag att jag skulle våga gråta framför honom på tågstationen när vi lämnade varandra. Finaste stunden i mitt liv och jag blir nästan gråtfärdig bara när jag tänker på det. Allt va som i en film, så som alla tjejer någon gång i sitt liv sagt/tänkt att "det vill jag uppleva". Jag kan även säga att stunden då jag börja gråta blev även hans ögon lite blöta, men han tog tag om mitt huvud kollade mig i ögonen och sa "Jag lovar att vi kommer ses igen! Jag lovar!".
Just då kommer tanken.. Han har allt i mina ögon! Kroppen, utseendet, personligheten, humorn etc, så varför skulle han vilja ha mig.. Nämn en person som aldrig tänkt så?!
Han har sagt att om vi försöker så kan det gå. Och det är just vad vi gör! Vi försöker. Jag vill inte heller vara en utav de personerna som har ett "stalker-förhållande", där man hela tiden smsar "vad gör du?" etc.. Det tror jag inte heller att han vill ha. Det gäller att kunna lita på varandra! Ge varandra lite space. Jag kör hårt på den utmanande delen, att vara trogen. Sen är det upp till honom hur han vill ha det! :)

*Skriva av mig lite.. Lätta på trycket lixom!*

För att gå vidare med saker och ting måste man ta olika beslut. Det kan till och med vara så enkla beslut att ta bort en "vän" på Facebook. Är det något man tycker är jobbigt, man stör sig på eller någon/något man behöver komma ifrån så är det till hjälp att inte se massa uppdateringar etc hela tiden från just den personen. Ibland kan man inte bara ta bort en person från ens liv. Ibland inte ens på Facebook. Det kan ta emot väldigt mycket.

För att gå vidare med saker och ting så måste man även kunna släppa taget om det. Man kan inte ligga och grubbla på det, tänka på det med mera för då kommer det bara växa till något större/värre.

Man ska heller inte tänka fullt ut på vad andra tycker och tänker. Jag lyssnar mest på min storasyster, hennes åsikter, just på grund utav att vi är väldigt lika, har ofta samma åsikter om saker och ting men även för att hon är min storasyster och lite utav en förebild/inspirationskälla för mig. Sen lyssnar jag även såklart på mamma och pappa vad de tycker osv, men det är inte alltid jag lyssnar och tar in det som de/andra säger. Jag skiter i vad andra säger. Men samtigt inte, för jag är en person som tar åt mig väldigt lätt och har rätt stora problem med det. Kan tänka på saker i en vecka som bara är nått idiotiskt lixom. Men det känns som det blir bättre och bättre med det där. Min storasyster, min familj och mina 4 närmaste vänner (Felicia, Emilia, Cassandra och Caio) är de jag lyssnar på vad de har att säga, vissa åsikter väger mer än andras men jag lyssnar alltid, för jag vet även oftast vad dessa personer tycker osv. 

Nästan allt nu för tiden handlar om vad andra tycker osv osv. Många känner att man har en stor press på sig. Hur man ser ut, hur man beter sig med mera. Det förstår jag, såklart är jag oxå sån ibland. Ibland känner man sig smal och snygg, ibland tjock och ful, ibland så känner man att man inte får tycka som man vill, ibland bara babblar man på om vad man själv tycker om saker och ting, så är det bara och det tror jag inte jag är ensam om att känna. Men pressen om hur man ska vara finns ändå där lite grann.

Som person är jag en tjej som tänker väldigt mycket. Jag är en tyst tjej. Men gud vad jag tänker. Ni skulle bara veta. Får sån himla huvudvärk ibland pga allt som flyger omkring i min skalle. Folk kan ibland se mig som en rätt blyg människa, men jag säger nått när jag har nått att säga, annars håller jag tyst, oftast så tänker jag nått enormt på allt som sägs/inte sägs/etc under tiden då jag bara sitter där rätt upp och ner och är... tyst.

 

Under tiden jag har varit här i Stockholm (har tidigare nämt att det är som att vara på rehab, och det tycker jag fortfarande. Man kommer bort från sin trygghet, vardag och sitt hem.) så har jag tänkt massor, men även snackat massor med min syster. Och jag älskar henne mer och mer, även om det skiljer 15 år mellan oss så är hon som min bästa vän. Kan verkligen snacka om allt med henne. Hon lär mig även hur man ska hantera olika situationer. Känns super skönt. För det är något jag kommer bära med mig så länge jag kan, så länge tills jag är redo och till fullo stå på mina egna ben. Jag träffar syrran 2-3 gånger per år. Alldeles för lite!! Mina drömmar krockar med varandra men om det på nått sätt blir så att jag (efter studenten) är kvar i Falkenberg/Halmstad/Halland överhuvudtaget så flyttar jag till Stockholm. Jag kommer närmare syrran, jag trivs så mycket bättre i en storstad och jag gillar ju inte Falkenberg eller Halmstad så värst mycket nu längre. Snackade om detta med syrran för någon dag sedan och hon tycker det skulle vara super kul om jag bodde här uppe! Hon är villig att hjälpa mig fixa lägenhet etc. Känns skönt att man har lite stöd iaf!

Mycket kaos just nu, i mitt liv. Måste släppa taget om mycket, bli starkare och kunna ryta till. Måste fan lära mig det/bli bättre på det. Det är som det är men jag jobbar ju i alla fall på det. Minsta jag kan göra.



Så jag och syrran^^

haha! ♥

 

Hatar mig själv ibland, att jag ska va så krånglig!

Åh, blir stressad och orolig.. Har varit det tillräckligt nu! Livet är för kort!
Sommaren är för kort.. åh.. :(

Vill göra allt detta jag planerat, men gud vad mycket det är, på vart annat oxå!
Kanske tar jag och kollar om jag kan åka upp på onsdag till Stockholm istället, hatar stress. Är dålig på att hantera stress. Åh! dö..
När jag åker upp till Stockholm ska jag försöka tänka på mig själv och ägna tid åt mig själv. Tänka igenom allt. Absolut allt!

Hoppas att jag kan njuta utav sommaren och ta det som det kommer istället för att konstant känna stress, som jag gör nu! Och hoppas det går över helt till skolan börjar, vilket jag tvekar på..

Kolla vad praktiskt det är nu med "nya" hemsidan på blogg.se!

Man kan svara på kommentarer där man godkänner dom, och så ser det såhär fint ut när man gjort det!

 

 

Praktiskt, och bra! Så himla mycket nytt! Gillar det!

Det va lite stenålder-stuk på det innan! Man kunde se hur många som läser, skriva inlägg, godkänna/neka kommentarer, redigera design.. det va typ det.. haha!

Nu kan man göra/se 2-3 gånger så mycket än innan! woop!

Alla har väl någon gång i livet tyckt att man är för tjock, för smal, för mycket fett där osv.
Jag har hört många som säger att "det bara är de tjocka som säger att det är fult att vara för smal". Även att folk som är smala har så himla mycket att säga om de som är större.

Själv tycker jag att lagom är bäst!
Men..

Jag ser mig själv absolut inte som överviktig. Jag väger normalt för en person i min ålder, men man ska ju oxå må bra med sig själv. Just därför har jag ändrat min livsstil. 1-1.5 timma om dagen ägnar jag att gå ut och gå. På dessa 1-1,5 timmarna så brukar jag hinna gå ca 1 mil. Det är jag riktigt stolt över. Jag vill gå ner i vikt, men jag har inte något riktigt mål, skulle kunna tänka mig att gå ner 10 kilo, men även 15 lixom. Jag är inte nöjd med mig själv om jag ställer mig på vågen och jag ser att det står 70kg eller mer. Det är jag inte. Men nu när jag rör på mig (försöker gå ut varje dag) så tänker jag inte riktigt lika mycket på vad som står på vågen. Utan då tänker man mer på hur man ser ut i speglen. Att man inte skäms för att visa sig i bikini och underkläder etc.

Personer som är större brukar oxå alltid säga "muskler väger ju mer än fett!", jo visst, det gör det. Men det är skillnad på muskler och fett, och man ser oftast själv om det är så att det är fett eller muskler på en människa tycker jag. Tycker att sånt där bara är barnsligt. Stå upp för den du är.

Alla har olika kroppsideal. Vad man tycker är fint och hur man skulle vilja se ut själv.
Jag har då naturligt vis en tanke om hur jag vill se ut. Och det är inte som en planka. Tycker det är fint med kurvor men inte massa överflödigt fett. Rund och fast rumpa, smala armar, ben som är kurviga (dvs inte stora lår, men inte för smala heller, och inte jämn smala ben) och så gillar jag bröst. (Haha).

Jag tycker inte att man ska tänka på så mycket hur andra tycker och tänker om ens kropp. Om man är överviktig eller för smal kan det ju vara farligt för hälsan, då bör man nog tänka till lite själv om vad man skulle kunna ändra på. Men annars ska man tänka på sig själv i första hand. Att man själv må bra med den man är och hur man ser ut.

3:e plats: Sommarlov!
Känns ju himla bra med sommarlov! Sovmorgon, sena kvällar och allt vad det innebär!

2:a plats: Träningen!
Så himla glad att jag verkligen kommit igång med det! Just nu är 1 mil powerwalk ingenting! Skönt är det. Speciellt efteråt, man blir lite stolt! Kvittar vad det är för väder! Jag går ut och går! Mår bra utav det och ja, det gynnar ju bara kroppen! :)

1:a plats: Min syster!!
Stora syster, bästa syster. Som finns här för mig när jag behöver henne! Och jag finns ju för henne om hon behöver mig, och det verkar hon veta. För jag blir glad när hon ringer och snackar med mig! Saknar min syster så himla mycket! Älskar henne mer! ♥



3:e plats: Dåliga vädret!
Regn & blåst ena dagen, sol andra.. Vill ha sol och värme hela tiden!

2:a plats: Pengar!
Man är allt för beroende utav pengar.. Finns så mycket man/jag vill ha, men det finns inga pengar.. Sparar ju rätt mycket, vilket är bra! När jag går ut skolan så kommer jag ju vara super glad att jag sparat alla dessa pengar! Men ja, vill ha/behöver mer pengar..!

1:a plats: Människor som inte kan vara glada för någon annans skull!
Ja, så enkelt är det..!

Mot andra är jag:
• Jag är snäll och trevlig mot de som förtjänar det! Och som jag vet kan vara det mot mig.

Ärlighet?:
• Jag är mestadels ärlig, om det mesta. Mina närmaste vänner verkar oftast tycka det är roligt och bra osv, men det finns många som tycker det är elakt och ogillar det. Jag tycker att man ska vara ärlig så ja...

Ånger?:
• Är nöjd med vad som har hänt i mitt liv än så länge! Förutom en sak, som jag ångrar något extremt! Men det är väl ingen big deal, eftersom jag är rätt så bra på vägen ifrån det/den bla bla bla..

Hur många gånger har jag varit kär?:
• Jag har vairt kär 2 gånger i mitt 17 åriga liv. En barndoms kärlek, och ja, Caio! Sötaste underbaraste Caio! Får mig att känna mig speciell även om vi inte träffas rent fysiskt! Det kallar jag magi. Bästa männsikan på hela denna jord! Så glad att han är så gott som min!
Och dessa två personer är två riktigt bra personer! Och min "barndoms kärlek" har jag fortfarande bra kontakt med, och vi är jätte bra vänner.. om två år har jag pengarna till att åka till min "drömprins"<3

Svek?:
• Ogillar folk som har en tendens till att vara snäll ena dagen men nästa dagen sviker. Och självklart folk som sviker rent allmänt!


Rent allmänt så hatar jag jobbiga människor på Facebook! som bland annat har över 1000 vänner.. Alltså, jag har ca 400 vänner, och tycker i princip att det är way too much! Jag skulle kunna ta bort typ 350, för det är typ så många som jag inte ens hejar på på stan eller ja, någonsin har kontakt med. Tycker bara det är patetiskt faktiskt. Och alla dessa halvnakna bilder på facebook.. "det är min facebook, jag lägger upp vad jag vill", yeah right about that, men att plåga alla normala människor med det?! (Normala människor är inte killar som gillar x antal bilder på halvnakna tjejer varje dag, tjejer som lägger upp det, vänner till de som lägger upp det som håller på och fjäskar, skulle jag vilja kalla det..) Seriöst, Fan vad jag hatar Sverige just nu! Alla patetiska människor som håller på och beter sig som fjortisar. Nu syftar jag inte bara på 12 åringar i princip.. Alltså det kan vara upp till 20-22 oxå!

Dö :)

Oj, vilket långt inlägg kanske ni tänker!
Ni är självklart inte tvingade till att läsa hela, men mina vänner kan ju ta sig en titt! De närmsta vännerna! Tar bara några minuter!

Närmsta vänner; Emilia, Cassandra, Felicia, Caio, Elias, Abdul, Hasse och Martin!

Boyaa!

---

Varför bor det så himla mycket bra folk på andra platser än Falkenberg!?

Vänner är lixom en stor del utav ens liv, hade inte jag haft Cassandra i skolan till exempel så vet jag inte vad jag hade gjort! Skolan hade inte varit lika kul osv..


Precis som på svenska nationella som skrevs i veckan så skrev jag om "en bästa vän eller ett stort kontakt nät?" där jag beskrev vad jag tyckte va bäst. Jag visste redan från början hur mycket bättre jag tycker det är med bästa vänner istället för många "bekanta".. Under skrivandet så insåg jag att jag att jag har endel vänner som jag borde vara lite extra rädd om! Behålla kontakten med!

Det är bra folk, folk som inte sviker, folk som jag inte stör mig på (höhö, rätt vanligt ändå lixom!), lixom snälla, omtänksamma, trevliga och snygga vänner! (a)

Emilia är den närmaste jag har, även "geografiskt".. eller vad man säger, hon är min bästa vän och bor nära mig! Känt varandra i 11 år i år, och ja, vi har ju haft en "mobbningsperiod" i 3-5, men den gick ju från att du va mitt mobboffer till att vara min bästa vän! Galet! Sen har vi ju Cassandra, tjejen som "förgyller" (säger man så? heter det så?) mina dagar i skolan! Trevlig prick! haha! Glad som f*n att du började i klassen, vilket du kanske förstår! Hur hade jag annars stått ut lixom!? Felicia, min kära vän som jag träffar ca 2-3 gånger om året! Alldeles för sällan tycker jag! men somrarna är underbara, och du är en underbar person! Och Caio, vilket är en gnutta mer komplicerat eftersom det är ca 6000 km (eller nått sånt tror jag vi kom fram till) emellan oss.. Men han har en stor plats i mitt hjärta. No mather what! Och då menar jag verkligen No Mather What!

Har även Elias och Abdul som jag fortfarande håller "ständig" kontakt med sen högstadiet! Elias som jag känt sedan jag började nollan, vi va tillsammans i ca 2 år i lågstadiet, det va då och ja, det va ju inga problem när man va liten, så vi va fortfarande vänner, och är som sagt det än idag! Och Abdul som jag lärde känna i början utav nian, knappt vetat vem grabben va innan. (När vi bytade lokaler i skolan, alla nior fick vara i barracken så lärde man känna grymt mycket nytt folk!). Och det va då man lärde känna Abdul, synd att man inte gjort det tidigare, skit schysst och ja, bra grabb helt enkelt! Sen har vi ju Hasse oxå! Cassis, Hassis och Fläskis! Det är vi det! och bra är det ju!? NI "förgyller" mina dagar i skolan, roliga som få, verkligen! Och jag älskar när lilla Hassis snackar norska.. Jag som älskar norska! haha!
Kan ju inte glömma Martin heller! Kul att man fortfarande håller kontakten ett år senare! Rolig, och även här: Norsk! Känns ändå kul att ha en vän i Norge lixom, älskar Oslo, och som jag nämt: Norska! Glad att vi fortfarande håller kontakten efter förra sommarn, allt ståhej osv!

Ni är dom bästa bland mina vänner! *Guldstjärna till er!* Er kan man i alla fall lita på och ni finns här! Även när jag ibland är deppig och känner att jag inte har någon som bryr sig om mig så vet jag iaf efter den "deppiga tiden" att någon eller flera av er faktiskt gör det.. Det uppskattar jag!

Jag är glad att jag har gått lite i "syrrans fotspår".. Har lite av generna där börjar jag förstå nu!
Att jag vet så mycket att jag kan säga stopp till många saker, att jag vågar säga ifrån och att jag oftast är ärlig om det mesta.. Vissa kallar det idioti, jag kallar det intelligens! För man ska vara ärlig, det är kanske inte alltid snällt, men är jag elak/dum mot någon så är det ofta inte en en riktig vän som jag är elak mot! Tror då inte det har hänt att jag varit riktigt elak osv mot en utav de ovanstående vännerna! I så fall ber jag om ursäkt! Men jag känner ofta att jag måste säga vad jag tycker, mår typ dåligt annars, haha, även om jag kanske inte säger det så himla högt!

Räta på ryggarna lite, visa vad ni går för och vem ni är!
Livet är inte enkelt, men det gäller att kunna handskas med det, för det är ett tag kvar.

Man måste vara stark!
Det är inte alltid lätt att vara stark, men det går alltid att försöka!
Va lite "egoistisk" och lyssna på ditt egna hjärta före andra.. kan hjälpa!

Grejen är oxå att det är mestadels mina närmaste vänner som tror på mig, vad jag ska göra i framtiden, hur jag känner för Caio osv! Det är en stor lättnad att det finns folk som tror på mig och vill att jag ska vara lycklig och få uppleva mina drömmar! Man märker helt klart vem som är på min sida och vilka som är emot!

Allt jag vill säga är Tack!
Tack för att de få vänner jag har, är så bra, snälla och ja, underbara!
Ni är bäst!

Och det är bland annat eran förtjänst att jag blir starkare för varje dag som går!

Puss!

Önskar att jag hade bra självförtroende. Att jag kunde känna mig snygg, fin och perfekt.. Mer än ofta.
Önskar att jag kunde vara mer fri.
Önskar att jag hade tid med och hinna med massa saker som egentligen måste hinnas med. Plugga mer. Lära mig portugisiska. Jobba. Ja.. Vad mer behöver jag? Jo. Ha tid med att hänga med vänner.
Men skolan tar förtillfället all min tid. Och kommer att fortsätta att göra detta i 2 (långa) år..

Just nu hatar jag mitt liv.
Men samtidigt så finns det inget bättre.

Jag är glad.
Men ändå ledsen.

Det finns så många saker att vara ledsen över.
Men ännu mer orsaker till att vara glad.

Jag mår bra.

Har en hel del fina vänner!

Ja. Det går helt okej bra nu.
Skulle verkligen göra vad som helst för att vara en utav de treorna som går ut skolan i sommar!




I'm just me.

Carolina Gynning




Isabel Adrian




Natacha Peyre



Tjejer som jag tycker är dödens snygga och, ja.. Slags förebilder faktiskt! :)